K-märkning är numera även ett allmänt använt samlingsbegrepp för många olika typer av lagskydd avsedda att skydda bebyggelse och miljöer av kulturhistoriskt intresse. Ofta innebär lagskyddet att en byggnad inte får rivas eller förändras på sådant sätt att det kulturhistoriska värdet minskar. Skyddet för parker kan innebära att träd och annan vegetation inte får tas bort och att växtligheten ska skötas på ett visst sätt.

Det allra starkaste skyddet som en byggnad kan förses med är byggnadsminnesförklaring enligt kulturmiljölagen (KML). I dagsläget finns det drygt 2000 byggnader i hela landet som förklarats som byggnadsminnen. Beslut om byggnadsminnesförklaring fattas av länsstyrelsen, vilka också utformar särskilda skyddsbestämmelser som beskriver vad som är skyddat och hur detta skall vårdas. Här kan till exempel regleras att man inte får förändra byggnadens exteriör, planlösning, göra ingrepp i stommen eller den fasta inredningen utan tillstånd från Länsstyrelsen. Vid ombyggnader av byggnadsminnen måste tillstånd sökas hos Länsstyrelsen. De kan även kräva att projektet följs av en byggnadsantikvarie. Kom ihåg att man kan söka byggnadsvårdsbidrag hos länsstyrelsen för antikvariska överkostnader.

Alla byggnadsminnesförklarade byggnader finns med i Riksantikvarieämbetets databas ”Bebyggelseregistret”. Där hittar du information om de skyddsföreskrifter som gäller samt även beskrivningar av byggnaden och dess kulturhistoriska värden. Du kan självklart också ta kontakt med Länsstyrelsen för mer information.

Vem som helst kan skriva till länsstyrelsen och begära att en byggnad förklaras som byggnadsminne. Om byggnaden bedöms som mycket värdefull och välbevarad kan en byggnadsminnesförklaring bli aktuell.

Med hjälp av Plan- och bygglagen (PBL) kan särskilt kulturhistoriskt värdefull bebyggelse skyddas genom q-märkning i kommunens detaljplaner. I detaljplanen anges då vilket skydd som avses med beteckningen ”q”. Detaljplanen kan ange att byggnaden inte får rivas, att det ställs särskilda krav för t ex fönsterbyten eller andra exteriöra och interiöra åtgärder. I bygglovsärenden kan kommunen kräva att en ombyggnad av en byggnad som är q-märkt ska föregås av en antikvarisk förundersökning och att ombyggnaden sen följs av en antikvariskt sakkunnig kontrollant.

De flesta kommuner har också ett kulturmiljöprogram eller bevarandeprogram, i vilket särskilt värdefulla miljöer och byggnader pekas ut. Trots att en byggnad saknar skydd i detaljplan kan kommunen vid en bygglovprövning, om byggnaden finns med i bevarandeprogrammet, kräva att en förändring ska föregås av en antikvarisk förundersökning eller att det behövs ett antikvariskt utlåtande.

K-märkning är numera även ett allmänt använt samlingsbegrepp för många olika typer av lagskydd avsedda att skydda bebyggelse och miljöer av kulturhistoriskt intresse. Ofta innebär lagskyddet att en byggnad inte får rivas eller förändras på sådant sätt att det kulturhistoriska värdet minskar. Skyddet för parker kan innebära att träd och annan vegetation inte får tas bort och att växtligheten ska skötas på ett visst sätt.

Det allra starkaste skyddet som en byggnad kan förses med är byggnadsminnesförklaring enligt kulturmiljölagen (KML). I dagsläget finns det drygt 2000 byggnader i hela landet som förklarats som byggnadsminnen. Beslut om byggnadsminnesförklaring fattas av länsstyrelsen, vilka också utformar särskilda skyddsbestämmelser som beskriver vad som är skyddat och hur detta skall vårdas. Här kan till exempel regleras att man inte får förändra byggnadens exteriör, planlösning, göra ingrepp i stommen eller den fasta inredningen utan tillstånd från Länsstyrelsen. Vid ombyggnader av byggnadsminnen måste tillstånd sökas hos Länsstyrelsen. De kan även kräva att projektet följs av en byggnadsantikvarie. Kom ihåg att man kan söka byggnadsvårdsbidrag hos länsstyrelsen för antikvariska överkostnader.

Alla byggnadsminnesförklarade byggnader finns med i Riksantikvarieämbetets databas ”Bebyggelseregistret”. Där hittar du information om de skyddsföreskrifter som gäller samt även beskrivningar av byggnaden och dess kulturhistoriska värden. Du kan självklart också ta kontakt med Länsstyrelsen för mer information.

Vem som helst kan skriva till länsstyrelsen och begära att en byggnad förklaras som byggnadsminne. Om byggnaden bedöms som mycket värdefull och välbevarad kan en byggnadsminnesförklaring bli aktuell.

Med hjälp av Plan- och bygglagen (PBL) kan särskilt kulturhistoriskt värdefull bebyggelse skyddas genom q-märkning i kommunens detaljplaner. I detaljplanen anges då vilket skydd som avses med beteckningen ”q”. Detaljplanen kan ange att byggnaden inte får rivas, att det ställs särskilda krav för t ex fönsterbyten eller andra exteriöra och interiöra åtgärder. I bygglovsärenden kan kommunen kräva att en ombyggnad av en byggnad som är q-märkt ska föregås av en antikvarisk förundersökning och att ombyggnaden sen följs av en antikvariskt sakkunnig kontrollant.

De flesta kommuner har också ett kulturmiljöprogram eller bevarandeprogram, i vilket särskilt värdefulla miljöer och byggnader pekas ut. Trots att en byggnad saknar skydd i detaljplan kan kommunen vid en bygglovprövning, om byggnaden finns med i bevarandeprogrammet, kräva att en förändring ska föregås av en antikvarisk förundersökning eller att det behövs ett antikvariskt utlåtande.